Dimman skingrade sig äntligen och Hans kunde återigen se det stora blåa havet framför sig. Den plötsliga täta dimman hade skrämt den erfarne fiskaren Hans och hans besättning eftersom dimma inte kan komma så plötsligt utan att man ens märker det. Hans försökte tänka rationellt. Han var ju gammal och vis och sådana som honom ska ju inte tro på sån skrock. Men det var fortfarande mystiskt och alla runt Yoma-sjön i Alaska hade hört talas om legenden om det stora sjöodjuret som sades vila på den mycket djupa sjöns botten. Enligt teoretikerna hade odjuret funnits där så länge sjön existerat. Man skulle inte föra för mycket oväsen för då skulle man störa odjuret som sedan skulle gå till attack. Det sades även att en tjock och plötslig dimma bildades för att sedan försvinna lika snabbt som den kom när odjuret gett sig av. Det var även mycket dålig fiskelycka när odjuret var i närheten. Många fiskare genom åren har trott sig se den stora besten men då det inte finns några trovärdiga bilder så är berättelsen om det stora sjöodjuret i Yoma-sjön fortfarande en legend. Hans stod kvar en stund längst fram i båten och tänkte. Hade det inte varit fantastiskt om han och hans besättning skulle kunna fånga monstret. Det skulle göra dem till hjältar och de första människorna någonsin som fångat ett riktigt sjöodjur. De skulle bevisa att legenden var sann och de skulle säkert få ett mäktigt pris för deras insats tack vare att det var ett så farligt uppdrag. Hans hade fiskat sedan tidig ålder och redan som 17-åring blev han kapten för "Isabelle", båten som han än idag åker runt i med sin besättning för att fånga fisk som de säljer i närliggande vattennära städer. När det är dålig fiskelycka blir besättningen tvungna att ransonera med maten så den ska räcka längre. Så hade det nästan alltid varit och de var vana vid att jobba även vid dåligt väder eller efter en dålig nattsömn. Blev det ingen fisk blev det inga pengar så fisket blev deras överlevnadssätt. Dimman var inte det konstigaste Hans hade upplevt i sina dar. Till exempel var det en händelse som skedde i Augusti förra året när de var och fiskade vid Japans kust. De hade då sett en stor fiskebåt som låg förankrad en bit bort. Besättningen ombord på den mystiska båten stod alla helt stilla och tittade mot Hans båt. Det verkade vara lokala fiskare för de hade en liten sliten flagga som hängde längst bak i aktern. Hans bestämde sig för att glida lite närmare för att kunna ta en närmare titt på de skumma filurerna som iakttog dem. När de var bara några hundra meter ifrån kunde de se att besättningen ombord den besynnerliga båten var klädda i trasiga och gula regnrockar samt en sydväst som var täckt i tång. Man kunde inte se deras ansikten eftersom de var vända nedåt. Hans ropade någonting till dem och allt blev tyst. Inte ens det lugna havets brusande hördes. Då hände det något väldigt konstigt. Hela besättningen på den främmande båten började dansa på ett onaturligt sätt. Nästan som när man styr en nickedocka. Besättningen på Isabelle fick mycket bråttom. De startade den inte så kraftfulla dieselmotorn och vände om med full kraft. När Hans kollade sig över axeln såg han att filurerna fortfarande dansade på det där märkliga sättet. När de kommit fram till en närliggande stad berättade dem för invånarna vad de sett där ute. Några av de äldre byborna blev mycket oroliga. De började berätta på den bästa engelskan de kunde om legenden om den mystiska fiskebåten. Det var tydligen en grupp män från Japan som skulle fiska med trål men någonting där ute hade gjort så de aldrig återvände. Dansen som besättningen utförde kunde aldrig förklaras.